… eller ”satsa på quick fix”. Jag inser att vi inom boxningen ser olika på hur vi ska jobba. Inser att jag har en linje och ett tankesätt om inte alltid delas av andra. Detta är nu inte så konstigt, så är det ju med det mesta i livet. Under mina år som ordförande i boxningen drev jag att vi skulle bli tydligare och mer professionella på många olika områden inte minst tävlingsverksamheten. För mig var det viktigt att skapa tydliga riktlinjer för olika områden inom verksamheten och inte minst en tydlighet i de olika uppdragen. Framförallt vid våra mästerskap och andra förbundstävlingar, men även sånt som att kvalitetssäkra utbildning inom olika områden. Förutom sådana självklarheter som att följa gällande tävlingsregler var det frågor om ansvar, vem man representerade på förbundstävlingar m.m.
Det är med viss förvåning och lite sorg jag kan se att quick fix blir lite av ett sätt att jobba samt att – ”det är inte så noga-tänket” accepteras och återskapas. Det kan gälla allt från storlek på ring, till brist på kunskap och ansvar hos en tävlingsansvarig. Jag har alltid varit noga med att veta vilken ”stol” jag sitter på i olika sammanhang, det innebär att man inte kan representera klubb och förbund samtidigt, att vara tydligt vilket uppdrag man har på tävlingar. Detta för att skapa en tydlighet i olika uppdrag men även att säkerställa att de aktiva får en korrekt verksamhet. För var lägger man sin lojalitet om det är oklart vem man representerar? Det kan vara situationer som kan verka oviktiga, men många små händelser skapar en helhet.
Vi har exempel med utbildningar där en del vill genomföra utbildningar på en dag, som ska genomföras på två dagar, dels för att det ska bli billigare och för att de som ska utbildas inte vill lägga två dagar på sin grundutbildning till tränare/domare. Men fundera på vad detta kan innebära? Är inte detta utbildningar som ska ge våra aktiva bästa möjliga tränings- och tävlingsförutsättningar? För vems skull ska vi genomföra dem med lägre kvalitet? Och i vilken annan sport hittar vi liknande situation?
De senaste åren har det pratats om att kvalitetssäkra verksamheten, jag ställer mig frågan: vad menas med det egentligen? Vore intressant att få en diskussion om vad vi egentligen menar med uttrycket? Som många gånger kan vi slänga oss med fina uttryck som när vi bryter ner dem inte blir mer än just fina ord på ett papper. Jag tror fortsatt på att ha en tydlighet i verksamheten med ett fokus på hög kvalité. Det tror jag i längden gynnar hela verksamheten och inte minst de aktiva.
