Blir arg, besviken, förbannad för min egen idrott men gläds år Budo- och kampsport som ändå är en ”syster/broder”-sport:
“Svenska Budo & Kampsportförbundet har de senaste åren lovordats av idrottsrörelsen för sitt arbete för antidoping och sitt mediala arbete – nu blir SB&K först med ett omfattande arbete för öppen mångfald. – Det är ofta komplicerade frågor, men det finns ett enkelt recept som fungerar på det allra mesta: dialog, säger Svenska Budo & Kampsportsförbundets ordförande Stefan Stenudd till budokampsport.se.
Första steget i SB&K:s satsning på öppen mångfald är den tryckta boken med samma namn: “Öppen mångfald – Rekommendationer för ömsesidig respekt i träningen”. Där presenteras förbundets policy utförligt, tillsammans med andra viktiga dokument i mångfalds- och diskrimineringsfrågorna.”
Funderar på hur olika det kan bli, vi var på väg, men det tog tvärstopp med dessa frågor. Från att ha fått utmärkelse för bla jämställdhet inom boxningen har vi nu ett läge där en likabehandlingsplan med allt vad det innebär i förhållningsätt, arbetsmetoder m.m inte var önskvärt. ”Den gällande jämställdhetsplanen behöver inte följas då allt är så bra”, fick jag till svar under årsmötet när jag diskuterade frågan med en av de ansvariga.
Det är då jag känner sorg, för vad jag möter i form av ovilja, ointresse och möjligen okunskap. Vad jag längtar efter är mod, civilkurage, lite djävlar anamma.
Nu blir det istället ibland en mentalitet där vi accepterar saker för att den som uttrycker sig är “en bra karl”. Om du är en fixare, ordnar tävlingar, bygger ring, fixar en sponsor eller liknande så får du automatiskt ett mandat för något som kanske inte accepteras hos andra.
Detta är ju inget nytt fenomen, det kan vi känna igen i många sammanhang i samhället. För varför hör jag inget från omgivningen när man kallar folk ”apor ”för att de har en mörk hudfärg, kvinnor för ”kärringar” och ”fittor”, stridbara kvinnor för ”flator” och killar man inte gillar för ”bögar”?
Då det påpekas är det den som tar upp problemet som pekas ut som lite jobbig, tjatig, besvärlig. Och den som borde stå med skammen försvaras ”för det är ju ändå en bra karl”… ”Han gör ju så mycket”…
Jag får glädjas åt Budo och Kampsport. Men jag hade önskat att det var boxningen som gjort det här arbetet, att vi hade haft företrädare som I media stolt kunnat visa upp vårt arbete med frågor rörande allas rätt att vara med.
