… tänker jag när jag läser texten från en årsmötesmotion här nedanför igen, läste en klok reflektion om den på en blogg på nätet. Det inlägget fick mig att fundera på ur ofta vi i olika sammanhang använder uttryck på ett för mig slarvigt sätt. Texten är från en motion inlämnad av Narva Boxningsklubb till årsmötet 2010, den bifölls och gick sen vidare i omskrivet skick till Riksidrottsmötet:
“Genom den omotiverade utpekning lagen gör av vår sport som “farlig” utgör Kampsportlagen ett stort hinder för nyrekrytering av boxningsintresserade ungdomar. Detta kan noteras genom det stora antalet ungdomar med annan kulturell bakgrund som finns bland våra utövare. Dessa ungdomar och dess föräldrar känner oftast inte till Kampsportlagen utan har gjort sina egna bedömningar från erfarenheter/uppfattningar hämtade från sina ursprungsländer där boxningen har en helt annan status.”
Om vi börjar med ”annan kulturell bakgrund”? Vilket är då ”den andra”, är det vår “svenska” eller är det den ”nordiska” eller ”Västeuropeiska”? Detta är ett typiskt slarvigt uttryck som alltför många använder.
Nästa tanke är hindrar lagen ungdomar från att träna boxning? Vet vi det? Vad jag vet har inte tillströmningen varit mindre sen lagen kom, detta är förmodligen ett antagande som kan stämma på någon enstaka. Jag tror nämligen att de som inte “får” träna boxning inte får det beroende på att deras vårdnadshavare inte gillar slag mot huvudet, och har föreställningar om boxning och dess farligheter. Jag tror inte att lagen i sig är hindret.
Nästa fråga utifrån motionen är att dessa ungdomar och deras föräldrar inte känner till lagen… Nu kommer det intressanta, vilken kulturell grupp talar vi nu om? Om det är de som inte delar den sk ”svenska kulturen” innebär det då att de som inte är etniska svenskar inte känner till vår lagstiftning eller är de bara de som inte har en “kristen västerländsk” kultur, funderar jag? Känner en liten rysning och känner att tankar om vi och dom idag finns alltför mycket på vår politiska karta.
”Andra länder där boxningen ha en annan status”? Går vi till grannlandet Norge har de en liknande situation som vår, går vi österut till Ryssland är det en av de största idrotterna, går vi till de Karibiska öarna är det en stor skillnad mellan Kuba och ex Trinidad… så skulle jag kunna fortsätta med världens alla länder. Så det känns konstigt att de ca 200 länderna som inte är Sverige ska klumpas ihop.
Nu hoppas och tror inte jag att det var så här motionären menar men det ger en fundering kring hur vi uttrycker oss. Det är inte första gången jag läser eller i ord hör liknande utläggningar. Men det gör mig bara mera övertygad om vikten av att inte generalisera eller vara otydliga eller svepande i vårt sätt att utrycka oss. Ju mer tydliga och konkreta vi är desto mer trovärdiga blir vi, och på det sättet blir våra frågeställningar och problematiseringar tydliga och begripliga.
